Kosta glascenter - glasblåsningskurs
Förra helgen for mamma och jag upp till syrran. Hon hade fått instruktioner att göra helgen ledig och att vi skulle hitta på något för att fira hennes 30-årsdag. Hon fick också veta att hon skulle ha oömma kläder. Där började det snurra i huvudet på henne och hon höll tummarna för att vi inte skulle på någon mindfulness retreat :) Det skulle vi ju inte utan vi hade istället bokat in en tvådagarskurs i glasblåsning. På lördag morgon styrde vi bilen mot Kosta och glashyttan.
Där fick vi lära oss stegvis hur man bl.a fångar upp glaset, formar det, blåser det och färgar det.
Här inne ligger glaset och man fångar det med en sån här pinne som kallas spik.
Här ligger spikarna eller piporna (som är ihåliga) och värmer på sig så man kan fånga an glaset. Om de inte är tillräckligt varma fastnar inte glaset utan ramlar av som såpa.
Här visar vår lärare Lars hur vi ska göra
Syrran har fångat lagom mycket glas. Det var viktigt att det inte blev för mycket för då tappade man det och sen skulle det vara tillräckligt för att kunna forma det utanför spiken.
Här låter mamma glaset kasa ut från spiken. Allt som är uppe på spiken blir kvar, det går inte att få bort.
Syrran gör likadant
Mamma fångar an glaset
Syrran gör en droppe
Snygg!
Här formar vi glaset med en tång.
Och här med skopan
Efter första dagen åt vi italienskt och firade.
Dag två var vi på plats tidigt på morgonen
Här visar Lars hur man ska göra. Det såg så sjukt lätt ut när han gjorde det men det kan jag lova att det är det inte.. Det är verkligen ett riktigt hantverk!
Verktygen man använder
Färgerna vi hade
Vi fick prova att blåsa glas i form. Då får de en "kappa" som man sen spränger bort. Dessa glas som görs såhär kallas sprängglas. Sen kan man också driva ut ett glas utan form. De blir aldrig likadana utan alla individuella.
Denna sand smälter man ner till glas.
Här är mitt glas innan kappan har sprängts bort.
När man ska spränga bort kappan markerar man var man vill ha kanten med en diamant Sen flyttar man den till en svätslåga som värmer upp och till sluts sprängs kappan bort.
Då blir kanten väldigt vass. Den får man slipa sen.
Slipar kanten på mitt glas.
Här är lite av mina alster.
Denna skålen är driven och alltså helt unik.
En brevpress
Denna är jag så sjukt stolt över! kanske inte ser mycket ut för världen men jag fick kämpa stenhårt för att lyckas blåsa den. Jag gjorde en annan också men den sprack i kylugnen (480 grader:)
Det blev två fantastiska dagar. Vi tyckte alla att det var jättekul och fick mersmak, skulle inte förvåna mig om vi går en fortsättningskurs eller en femdagarskurs inom den närmaste framtiden :)
Världens bästa present! Jag älskar "fuck-you-fingret".