Skridskor

Bastian ska åka skridskor med fritids om ett par veckor. Vi lånade ihop lite skridskor så grabbarna skulle få prova. Tänkte att han behöver ju ha övat någon gång innan i alla fall. 
B åkte en gång när han var jätteliten men det är inget som han kommer ihåg. 
Så när ishallen öppnade upp för allmänhetens åkning passade vi på. 

Det var svårt, det var halt, det var kallt och framförallt var det roligt. 
Det blev många vurpor men också stora framsteg. Så kul att se hur någon lär sig så mycket på kort tid. Från att krampaktigt hålla i målet till att ta riktiga skär! 


Lilleman var inte lite begeistrad, han åkte/ramlade ett par varv sen var han mer intresserad av vad som fanns i fikapåsen:) 



Röntgen

Nu är vardagen igång på riktigt igen efter all ledighet. 
Jag startade dagen på sjukhuset. Det var dags för magnetröntgen av min nacke. Jag var riktigt nervös kan jag lova. Ett mycket trångt utrymme med ingen möjlighet att ta sig ut. Låter väl mysigt? 
Först fick jag nästan panik när jag kom in i rummet. Alltså på riktigt tänkte jag att jag kommer inte att få plats i röret. Men det gick. Först fick jag provåka in för att se hur det kändes. Ja det kändes trångt. Fick öronproppar för "det kunde låta lite" , hörlurar och ögonbindel. 

Inne i denna låg jag. 

Hur va det då? Ja det var trångt, det var extremt trångt! Låg med näsan nästan i taket och armarna tryckta längs sidorna.  När de inte tog några bilder så fick jag lyssna på radio men det var väldigt korta stunder. Bilderna tog ca 4 min styck och de tog allt som allt ca en timme. När de tog bilderna lät det olika men gemensamt var att det lät väldigt mycket, överallt. Ungefär som om någon stod med en tryckluftsborr precis vid örat. 

Jag underhöll mig med att fokusera på att andas, ta det lugnt och försöka slappna av. Innan varje bild sa dom hur lång tid det skulle ta så då försökte jag räkna cekunder för att veta hur lång tid det var kvar. Räknade för sakta varje gång men det var en positiv överraskning. 
Ja, ja, nu är det gjort och nu väntar vi bara på ett samtal från läkaren. 

Stockholm

Nu har vi landat hemma efter två veckor på vift. 
Började med en skidvecka i Lindvallen. Efter den rullade vi mot huvudstaden och svärföräldrarna. 
Vi besökte bröder, vänner, mor- och farmödrar. Blev även ett besök på Junibacken. Perfekt tema för våra grabbar denna gången. 




Mumiemysteriet.. 

Mina grabbar på Norr Mälarstrand efter ett besök hos vänner. 

Sköna lata dagar som började med en varm brasa varje dag. 


Nu har vi lagt 266 mil bakom oss. Kan bara konstatera att grabbarna är otroligt duktiga på att åka bil. Inget gnäll alls. Kan tacka dvd:n för otroligt mycket. Det enda som de gnäller på är vem som ska välja film, och det kan man ju stå ut med... :)